Ett enastående arbete

Femtio år har vi hunnit uppnå, själv har jag bara med halva tiden, i tjugofem år. Men det är en lång tid, och många har åstadkommit mycket under den tiden. Räddat en del av Sverige tekniska kulturarv, byggt museispårvägar, talat så väl om spårväg i femtio år, att det nu äntligen byggs en innerstadsspårväg i Stockholm igen. Och det ska vi tacka oss själva för i vårt enträgna arbete att framhålla spårvägens förträfflighet som ett modernt trafikslag i en modern stad.

En femtioåring ska firas bäst med bland annat en supé. Vilket lämpligen avhandlades ikväll, på dagen femtio år av bildandet, och var så roligt jag hade förväntat mig. Det överlämnades en masa gåvor till jubilaren och det hölls en massa tal av trafiklandstingsråd, nya och gamla ordföranden, våra nordiska vänner och massa andra. En del med humor, andra med med torrare och försiktigare framtoning. Precis sådär lagomt tråkigt man kan förvänta sig när medelåldern är gråhårig.

Självklart ska det ges ut en bok när vi jubilerar och som webmaster fick jag äran att skriva ett kapitel om vår hemsida, som förövrigt är Nordens största och bästa spårvägssajt. Hemsidan kom redan 1996, flera år innan varken SJ eller SL hade egna hemsidor, så vi har även där legat långt framme med tekniken. Men hur ska jag skriva om något så ogreppbart som en webbsida så det blir roligt? Jag kopierade helt enkelt ihop alla nyheter om hemsidan och sammanställde dom i dagboksformat. Som bloggare som jag är, kallade jag stycket för "Bloggen, eller hur Svenska Spårvägssällskapet blev med hemsida". Jag fick ett exemplar för en vecka sedan, direkt från bokbinderiet, men tyvärr har jag inte hunnit läsa den. Ikväll delades det ut en numrerad upplaga av 100 stycken exemplar i präglat linneband och jag fick exemplar 46, då jag har medlemsnummer 146. Nu är det bara att vänta på reaktionerna på min egen version av de senaste 13 åren. Köp den! Om inte ni är spårvägsintresserade, så iallfall för att jag varit med och skrivit och bidragit med många fina fotografier. ( Det är svårt att vara ödmjuk just nu...)

Nyckeldefinition

När är man tillsammans? Verkar finnas fler definitioner än det finns kärlekspar. Vad är din favorit, har jag glömt någon?

• Är man tillsammans när man sover hos varandra flera dagar i veckan i flera veckor?
• Är man tillsammans när man följer med hem till den andres föräldrar på middag?
• Är man tillsammans när man har en bild på den andra som bakgrundsbild i sin mobil?
• Är man tillsammans när man säger till varandra att "nu är vi ihop, nu är vi tillsammans, nu är vi ett par"?
• Är man tillsammans när allt bara helt enkelt känns rätt?
• Är man tillsammans när man på Facebook anger att man "har ett förhållande med" och namnet på den andre?
• Är man tillsammans när man tatuerar in den andres namn på sin kropp?
• Är man tillsammans när man inte längre får vara med i singelgruppen på Funbeat?
• Är man tillsammans när man får en egen byrålåda hos den andre att ha sina kläder i?
• Är man tillsammans när man ringer, sms:ar, skickar pm, chattar med varandra flera gånger om dagen?
• Är man tillsammans när den andre presenterar varandra som pojkvännen eller flickvännen istället för vid namn?
• Är man tillsammans när man har djuriskt sex ihop?
• Är man tillsammans när den andre tar ett glas i köksskåpen utan att fråga?
• Är man tillsammans när man går på fest tillsammans?
• Är man tillsammans när man har sitt första gräl?
• Är man tillsammans när man får en egen hylla i den andres badrumsskåp?
• Är man tillsammans när man köper samma tröjor men i olika färger?
• Är man tillsammans när man städar den andres lägenhet?
• Är man tillsammans när man går hand i hand på stan så alla kan se?
• Är man tillsammans när man kallar varandra för gumman, gubbe, sötnos eller älskling?

Eller är det helt enkelt så, att man är tillsammans när hon inte lämnar tillbaka nycklarna hon fick för att kunna låsa ytterdörren när hon sov längre hemma hos en, och sätter dom på sin egen nyckelknippa tillsammans med sina egna nycklar?

Varannan vecka

Inte helt oväntat började jag känna mig krasslig i tisdags och idag hostar jag slem. Klonen var hemma en dag till från skolan när han kom hem, så nåt urschligt är det. Argh! Jag hann vara frisk en vecka efter bihåleinflammationen. Börjar bli rätt tôlit det här, att hinna vara frisk en vecka för att sen bli sjuk igen. Blir ingen ordning på nånting alls. Cyklingen och träningen kommer i ofas om jag bara tränar var annan vecka. Har heller inte haft en femdagars vecka på jobbet på någon månad.

Funderade vad det är som gör att jag är så sjuk iår. Förr om åren var jag nästan aldrig sjuk, tack vare cykelpendlingen och avhållsamheten från kollektivtrafik. Jag äter samma som förr, varierad kost med mycket frukt och grönt. Det enda jag kan komma fram till är att jag iår har cyklat otroligt mycket mer landsväg än tidigare. När det var som intensivast i våras och somras cyklade jag ungefär 25-35 mil i veckan, mot tidigare nästan noll och ingenting på landsväg. Bara hittills iår har jag cyklat totalt 700 mil.

Troligen behöver jag mer vitaminer och mineraler för att täcka upp behovet av vad ökad träning gör med kroppen. Och som skänk från ovan kom min privata söta multivitaminsleverantör ikväll med en burk och en puss. Vänta här nu... infektioner sprids via pussar... Hm... ska nog fundera lämpligheten i att förändrade civilståndet...

Göra det möjliga omöjligt

Har svårt att somna om, för många tankar som far omkring och oroar. Tar en kaffe så det blir helt omöjligt att somna om.

Vaccin mot vaccinhysterin efterlyses

Är inte syftet med att vaccinera sig mot svininfluensan, att vi inte ska bli sjuka av svininfluensan? Hör från både höger och vänster hur folk blir liggandes i feber i flera dagar efter de tagit sprutan. Inte så konstigt kanske, det är ju ändå lite influensa som sprutas in i armen. Sannolikheten att åka på en liten variant av svininfluensan efter vaccineringen verkar nästan vara 100%-ig. Jämför det med sannolikheten att åka på den riktiga svininfluensan om man inte vaccinerat sig, som är ganska liten om man tvättar händerna ordentligt, inte petar sig i ögonen eller andra slemhinnor osv. Inte en enda jag känner, eller någons bekants bekanta har åkt på svininfluensan, men alla som jag känner som vaccinerat sig, har fått biverkningar som feber.

I tisdags förra veckan vaccinerade sig Klonen och blev liggande i feber i två dagar. Sedan var han feberfri två dagar, men har nu sedan i fredags legat och sovit i feber konstant i över två dygn. Först idag är han feberfri och pigg. Han blev alltså sjuk i nästan sex dagar av ett vaccin som ska hindra honom från att bli sjuk i svininfluensan i en vecka. Var det värt att bli sjuk en dag mindre? Med andra ord, vad är syftet med denna masshysteri att vaccinera sig? Jo, man kan dö av svininfluensan säger många. Det är förvisso sant, men vi måste relatera det till andra risker. Det är större risk att vi dör i trafiken än av svininfluensan, då tycker jag vi ska vaccinera oss mot dödlig trafik!

Goda stunder

Tack Sofie för allt du gjort för mig, för alla trevliga stunder du skänkt mig. Särskilt det där med broccoli. Sitter just nu och käkar broccoli för minst tredje gången den här veckan. Tack!

paw rihk-titt

MSN och chatt är som gjort för missförstånd har jag alltid sagt. Vad är det egentligen för fel på möten på riktigt, där vi kan se varandra i ögonen, där vi kan se varandras ansiktsuttryck och kroppsspråk samt höra varandras tonläge? Varför så rädda för att träffas, det tar inte många minuter att cykla över. I sämsta fall kan ett telefonsamtal duga, då hör vi iallafall varandras röst, men ser inte varandra. Likförbannat inledde vi en diskussion som spårade ut redan före andra kaffekoppen. Livet är inte med mig idag heller...

Höjdardag

Vilken höjdardag, började med att jag precis med fem sekunders marginal hann med tåget till Borlänge. Som vanligt var värmen helt avstängd i första klass, men påslagen i andra klass. Är det det vi betalar extra för?

Sen skulle vi fyra i skrivargruppen träffa två av våra nya chefer i Borlänge som skulle presentera sig för alla. Men bara jag i vår grupp var inbjuden och bara en chef kom. Konstigt möte, där alla inte är med. Men det avslutades med att vi planerade in ett nytt möte om två veckor där alla i arbetsgruppen ska vara med. Wow, vilken insikt att bjuda in alla till första mötet med nya cheferna. En arbetsdag åt skogen helt i onödan.

Tåget hem var först försenat 45 minuter, sen blev det helt inställt. Nästa tåg gick två timmar senare, men enligt tjejen i receptionen på HK är de två tågen alltid fullsatta på fredagar. Så inför insikten att vi skulle få ståplats hela vägen hem, hyrde vi en bil och bjöd in två tjänstemän från SL som var på besök på HK. Samtidigt var Klonen ensam hemma. Han har ju bara åkt buss i fyra timmar för att träffa mig, och jag är inte hemma med honom. Han skickade sms flera gånger och undrade när jag skulle komma. Fy fan vad värdelös jag kände mig som pappa, och inget kunde jag göra åt situationen. Så himla smart att lägga möten på fredagar annorstädes. Dock gick hemresan gick bra, vi blev "bara" tre trimmar sena, så träningen fick bli inställd.

Tunnelbanan hem krypkörde så resan tog dubbelt så lång tid hem. Hemmavid låg ett meddelande från Svenska Bostäder att vill vi kunna komma in i tvättstugan nästa vecka, måste vi under kontorstid på måndag hämta nya bokningspluppar. Vad härligt med respekt för andra människor privatliv och arbete. Nu måste jag ta ledigt på måndag för att fixa en sån.

Som grädde på moset började Klonen hosta och fick feber. Han hade tagit influensavaccinet i tisdags, och hade varit sjuk två dagar hemma, men blev frisk igår. Idag blommade det tydligen upp igen. Vad är syftet med att ta ett vaccin, om man sedan blir sjuk iallafall?

Nu är det 45 minuter kvar av dagen. Vad mer kan hända på den här höjdardagen?

Pansarhjärta

Mitt hjärta är omgivet av ett hårt skal, ett pansar, har jag fått höra. De säger att jag låter hård och bestämd. Det kan finnas en anledning till att det är så. Precis som jag har hjälm när jag cyklar, säkerhetsbälte när jag kör bil, knäskydd när jag cyklar måntenbajk eller kondom när jag knullar, skyddar jag mitt hjärta med ett hårt pansarskal från yttre påverkan som kan skada det allvarligt. Men så är det inte hela tiden. När jag lärt känna människor bättre, släpper jag garden och blottar mig och de får se mina inre mjuka sidor. De finns där, de mjuka sidorna av mig, men bara den som har tålamod och vågar se mitt rätta jag, får se den sidan av mig.

Det var vad jag gjorde igår, sänkte pansargarden och blottade mig. En timme senare stack hon in dolken i mitt hjärta och vred runt. Det finns en anledning till att jag kan verka hård och bestämd, samt har ett hjärta av pansarstål.

Nu igen

Avsmak

Vanligast biverkning (förekommer hos fler än 1 av 100 patienter): Nervositet och sömnsvårigheter. Torrhetskänsla i näsa och mun, noggrann munhygien är därför viktig.

Så står det på bipacksedeln för det slemhinneavsvällande medicinen Rinexin jag fick mot bihåleinflammationen. Men det var av helt andra orsaker som gjorde att jag vaknade imorse med en känsla av osmaklighet.

Lahet föder dumhet

Till sitt försvar säger många bilägare att de behöver bilen för att exempelvis storhandla en gång per månad. En bil kostar ungefär 2000 kronor per månad i Stockholm, inklusive skatt, försäkring, parkeringsavgifter, värdeminskning, bensin, reparationer osv. En taxiressa tur och retur till exempelvis Kungens Kurva skulle för mig kosta max 500 kronor. Jaha, där föll den argumentationen för att ha bil.

Eller så behöver dom bilen för att köra hem den nya sängen eller soffan från Ikea. För 500 kronor kör Ikea hem den och bär upp den åt dom. Ska de ha en bil för att köra hem en säng vart tionde år så blir det en jäkligt dyr säng. Om bilen kostar 2000 kronor per månad, blir det 240 000 kronor på tio år. Tvåhundraförtiotusen kronor, nästan en kvarts miljon! Mycket pengar för att köra hem en säng eller en soffa vart tionde år. För dom pengarna får man ju en superdupermegalyxig säng!

Det är ren lathet och egoism att påstå att man behöver bil i Stockholm, där det inte visas någon hänsyn till miljön och människorna som bor i staden.

Till mina grannar

Ursäkta att vi stör, men jag är så skön.

Kvarglömda effekter

Nu hade det varit bra gôtt att få vakna med hår i ansiktet och ihoptrasslade ben...

Sakna verklighetsförankring

Enligt Stockholms stads cykelkarta var den markerad som cykelbana och verkade vara en perfekt genväg mellan Tallkrogen och Högdalen, rakt genom en skog. Väl där undrade jag hur i helsike gatukontorets tjänstemän kunnat få för sig att kalla den steniga lervägen för en cykelbana? Undrar just vilken sorts cykel tjänstemännen på Gatukontoret använde när de konstaterade att den var cykelbar? Inte var det räcer eller cyclocross inte. De hade säkert terrängbil vid kvalitetssäkringen.